Betraktelse av Ingrid Ploghed

Vår och hopp

Nu kan vi väl ändå säga att våren är på gång. Solen strålar växer sig starkare och ur den hårda jorden tränger snödroppar och krokus fram och sträcker sig mot det värmande ljuset. Det har börjat kvittra i buskarna och det är många olika röster som hörs.

Vasaloppet har gått av stapeln och snart är Vårdagjämningen här. Det är den 20 mars som dag och natt är lika långa. Efter det kommer ljuset att ha tagit över dygnet. Som vi har väntat på det här. Man börjar nu se hur grannarna börjar komma ut och lutar sig mot husväggarna för att få njuta av solens värme.

Jag gick en promenad i morse. Det fanns en kyla i luften men ljuset som trängde fram gav mina steg en annan stuns och jag kände helt plötsligt att nu, nu finns det hopp. Hopp om en ny tid. Jag sa till min vän bredvid mig att den här dagen, den har potential.

Och det är så jag vill se på det. Att varje dag har en potential om att bli den allra bästa dagen. Det kanske inte alltid blir som jag har tänkt det men när man går sin morgonpromenad och hela dagen ligger framför sig, då finns det potential.

Vi börjar närma oss påsken och den högtid som andas hopp.

Jesus som bar all vår sorg och smärta när han dog för vår skull på korset. Han tog på sig detta för att vi ska kunna bli helade och kunna leva i hopp. Detta är Guds gåva till oss och med den tanken om att Jesus bär vår smärta kan vi också få Guds frid.

Det finns en vers i Jesaja som jag ibland återvänder till och den går så här:

” Men de som hoppas på Herren får ny kraft, de lyfter med vingar som örnar. De skyndar i väg utan att mattas, de färdas framåt utan att bli trötta.”  (Jes 40:31)

Så när jag går min morgonpromenad kan jag andas in dessa ord i morgonljuset.

Vi som hoppas på Herren, vi får ny kraft. Det ger en bra start på dagen.